Efter den omlängtade omröstningen i riksdagen får nu regeringen i uppgift att presentera förändringar på sjukförsäkringen (Aftonbladet). Beslutet är omstritt med kritik om att beslutet inte beredits tillräckligt och för få instanser har fått tycka till. Gunnar Axén (M), som är ordförande i socialförsäkringsutskottet kritiserar förslaget på flera grunder. Utifrån vad han sagt i medier innan beslutet togs så var han emot de röd-grönas försök att förändra sjukförsäkringen. Kanske inte alltför oväntat.

På olika sätt är beslutet som togs med minsta möjliga övervikt (140 – 139) en vinst för oppositionen. Förutom förändringar som alliansen nu är tvingade till att bearbeta visar de också att de kan påverka svensk politik. De är inte längre några partier som flyter med och för en tyst tillvaro. Om det är Juholts förtjänst låter jag vara osagt men det ligger vänstern i fatet att socialdemokraterna har en ny ledare.

Trots förlusten i riksdagen talar Reinfeldt om ett femte jobbskatteavdrag. Men till vilket pris ska vi som har arbete och pengar få mer tillbaka när människor befinner sig i ett sådant lidande som de gör? Barnfattigdomen ökar och de hjälpsökande på kommunernas socialkontor, är Sverige verkligen det välmående land vi intalar oss om? I åldringsvården hinner knappt personalen tala med boende på grund av effektivitetskrav och underbemmaning? I förskolorna blir barngrupperna större när personal sägs upp för att årskullarna blir mindre? I skolorna slåss lärarna om att få högre lön för det arbete som de utför med alltmer administrativa uppgifter, i sjukvården går läkarnas tid alltmer åt att skriva journal än att behandla sjukdomar. Samtidigt sparkas sjukvårdspersonal för att spara på pengar och på allt detta rider staffetläkarna och skär guld av situationen.

Det är inte ett välmående land utan ett land i stilla kris med ett folk som tyvärr mer och mer börjar se till sitt eget bästa med stor misstro mot de som har makten. Men så länge gemene man (och det är framförallt männen det handlar om) får någon tusenlapp i månaden kvittar det om Erik, Sara, Hamed, Stina eller andra som är sjuka eller arbetslösa får sitt stöd. För det är väl som alliansen antyder, att det är deras fel att de inte har jobb eller är sjukskrivna?

Nej, det är dags för folk att vakna och inse att det finns viktigare saker än några kronor extra i månaden som till exempel att våra barn får en dräglig skolmiljö. Att de som är sjuka får den vård och tid de behöver för att komma på fötter. Det har vi råd med! Vad än högerns kalla vindar skriker om i sin neoliberalism.