Det var en helt vanlig kväll, utan något större vettigt att se på TV. Men som de flesta fortsätter man givetvis att zappa runt i förhoppning om att hitta något som kan dra till sig uppmärksamheten. Så även den här kvällen, tillslut föll ögonen på informationslisten i nederkanten på bilden: Rika människor. Det fick duga att somna till var första tanken som gick genom huvudet.
Dokumentären handlade om olika miljardärer i USA. Han som det här avsnittet handlade om hade flera hus, flera lyxbåtar, egen helikopter och privatjet. Han ägde flera företag som alla gick bra. Så långt var det inget direkt spännande som dök upp. Men plötsligt ställde reportern frågan om hur det kändes att ha en sådan rikedom. Det blev helt tyst och mannens ansikte zoomades in och han svarade: ”Det känns meningslöst”. Han fortsatte att berätta om hur han hela sitt liv kämpat efter att bli framgångsrik, förmögen men ändå har det inte gett någon tillfredsställelse. Han berättade att det rika livet hade gett honom alkoholproblem, flera kraschade äktenskap, barn som inte ville veta av honom, älskarinnor på flera ställen i världen. Sen blev det en längre paus innan han berättade att han också försökt att avsluta sitt eget liv två gånger.
Det märktes att reportern blev märkbart påverkad eftersom all denna personliga olycka inte passade in i mönstret. För är man rik och har tillgång till allt då måste man ju vara lycklig? Reportern fortsatte sen vidare med intervjun och i slutet på programmet frågade han: ”När rikedomen har förstört så mycket för dig varför gör du dig inte av med den?”. Mannen tänkte en stund och sa: ”Jag skulle inte överleva utan den för jag vet inte vad jag skulle göra då.”
Historien säger mycket om hur de flesta av oss människor tänker och fungerar. Av rädsla eller osäkerhet inför att förändra relationer, ändra vår position i samhället eller vår egen materiella välfärd så håller man fast vid det som är bekant. Då spelar det ingen roll om det skadar eller inte, för tryggheten det kända ger är större. Man vägrar helt enkelt med hela sitt väsen att släppa taget om det som verkar viktigt i sin egen tillvaro. Som i mannen jag berättade om i början, hans visste och förstod att hans nuvarande leverne skulle fortsätta orsaka honom mycket problem och lösningen som han fick kunde han inte acceptera.
På ett sätt är den berättelsen väldigt långt borta ifrån när Jesus talar om himmelriket. Inför hans budskap behöver man våga släppa taget, våga prova nytt och lämna det gamla bakom sig. Utan tvekan väljer personerna i Jesus berättelse att kasta allt av det gamla bakom sig för att de har hittat en så mycket större skatt än de någonsin har sett tidigare. Här handlar det om att inte kompromissa med det som är viktigare än en själv: Guds kärleksbudskap till oss människor.
Genom historien finns det människor liksom köpmannen och väljer den dyrbara pärlan istället. De har genom vissa tider setts som helgon för de har valt en annan väg där de satt kärleken till sina medmänniskor före sig själva. Andra har blivit profeter när de pekat på samhällsproblem, vilket har lett till att världen blivit bättre. Ytterligare några har genom sitt sätt att vara gjort att människor har vågat tro på att det kan finnas en Gud mitt i allt det eländiga. I vår tid finns det många: Nelson Mandela, Moder Theresa, Desmond Tutu, Dag Hammarskjöld, Raoul Wallenberg och många fler. Människor som vägrat att kompromissa på bekostnad av det goda i världen. Flera av dem har fått betala ett högt pris för sitt engagemang men de har ändå fortsatt utifrån sin övertygelse att göra gott. De hittade skatten på åkern eller pärlan de sökt efter, det har sen gjort att de orkat hålla fast vid sin övertygelse. Samtidigt har de visat på en väg som vi kan välja för att leva våra liv.
Varje dag har vi möjlighet att göra val som påverkar oss själva och andra på samma sätt. Det kan vara inköpet i mataffären, ett leende på stan, ett telefonsamtal eller en tyst bön för att finna kraft och många andra. Vid dessa tillfällen kan vi finna den pärla eller skatt som vi längtar efter. Var hittar du din pärla?
Texter: Ords. 8:32 – 36, Apg 5:27 – 29, Matt 13:44 – 46