Vårt behov av en oas

”Idag är det den stora depparedagen!” basunerade en av våra större kvällstidningar ut igår. Givetvis väcker en sådan rubrik ens nyfikenhet och intresse. I artikeln så möter vi Cliff Arnall som presenterar sin formel för att räka ut vilken dag som är den deppigaste på hela året. Resultatet av hans uträkning var just dagen igår eftersom:

• Det är mörkt när vi går upp och när vi lägger oss
• Många har en knackig ekonomi efter julen
• Nyårslöftena ställs på sin kant
• Det är början på en ny arbetsvecka

Tycka vad man vill om Cliffs formel och uträkningar men han sätter ändå fingret på något som många upplever vid den här tiden när minnena av storhelgerna gör sig påminda. Dessutom är det långt till nästa längre ledighet både i skola och i arbete. Det är inte underligt att man kan uppleva livet som att man irrar runt törstig och hungrig i en het och sandig öken utan slut. Det är vid dessa livets ökenvandringar när energi och kraft tycks rinna ur en i ett stadigt tempo som man innerligt längtar efter en oas eller källa där man kan finna vila och påfyllnad. En livets källa som fyller på det vi alla innerst inne behöver och släcker den törst och hunger som driver många av oss på villovägar.

Vi är alla i behov av det, både själsligt och fysiskt, för att kunna överleva. En droppe i öknen kan rädda liv, medan för mycket kan rycka undan det vi tar för givet. Några få människor har stor tillgång till det i sin vardag, medan många får slåss med vapen för att kunna få en enda droppe. Det ger oss liv och det bär livets alla små beståndsdelar från tidens början och till tidens slut.

Kom, alla ni som törstar, kom hit och få vatten, kom även om ni inte har pengar! (Jes 55:1)

Ord som kallade människor på Jesajas tid men de talar sitt klara språk även till oss här idag. Oavsett vilka vi är, vår ekonomiska eller sociala förmåga så bjuder Gud oss in till vilans oas där källan med liv finns som vi söker efter. Det Gud erbjuder är en gåva som han ger var och en av oss utan krav eller motprestation, utan vi får den gåvan av nåd. Erbjudandet ser olika ut för var och en av oss och inbjudan från Gud kommer när vi minst anar det. Men det kan sammanfattas i Jesus samtal med kvinnan vid Sykars brunn: Är du törstig, kom till mig och drick, så behöver du inte törsta mer!

Men det får inte stanna i att man lutar sig tillbaka nöjd över det man fått och låter allt det andra vara. Vi kan inte bara be Gud om att göra det ena eller det andra utan att även innefatta vår egen roll i det hela. För vi alla kan vara med och förse våra medmänniskor med vatten både andligt och fysiskt. Det ligger i vår uppgift som kristna.

Vi ber:
Gud lär oss att ta emot livets vatten och solidariskt dela på det vatten vi har. Ge oss mod att våga be om det vatten vi saknar för att kunna släcka vår törst. Amen